Delphi insights: Dom från MÖD avseende betongstation
Mark- och miljööverdomstolen (”MÖD”) har nyligen meddelat ett avgörande där frågan i målet varit om en betongstation uppförd inom en bergtäkt som är en s.k. Sevesoverksamhet (Seveso låg), kräver detaljplan. Se MÖD:s dom den 24 oktober 2025 i mål P 14609-24.
Bakgrund
Målet rörde en ansökan om bygglov för en betongstation som uppförts inom en bergtäkts tillståndsgivna verksamhetsområde. Miljö- och byggnadsnämnden i kommunen beslutade att bevilja bygglov. Nämndens beslut överklagades av närboende till länsstyrelsen och därefter även till mark- och miljödomstolen. Mark- och miljödomstolen undanröjde nämndens beslut och återförvisade målet till nämnden för ny handläggning. Nämnden beviljade därefter på nytt bygglov för nybyggnad av industribyggnad/betongstation på fastigheten. Nämndens beslut överklagades återigen av närboende, varefter länsstyrelsen upphävde nämndens beslut. Bolaget överklagade först till mark- och miljödomstolen och sedan till MÖD, vilka avslog överklagandena.
Den centrala frågan i målet är om betongstationen omfattas av kravet på detaljplan enligt 4 kap. 2 § första stycket 4 b) plan- och bygglagen (2010:900) (”PBL”) på grund av närheten till Sevesoverksamheten eller om det är tillräckligt att byggnadsverket prövas inom ramen för ett bygglov.
Den aktuella bergtäkten är en s.k. Sevesoverksamhet, dvs. en verksamhet som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. I Sverige klassas nästan alla bergtäkter som Sevesoverksamheter, ofta på den lägre kravnivån, enbart på grund av tillfällig hantering av sprängämnen. Detta har sin förklaring i att Sverige har valt att tillämpa Seveso III-direktivet (2012/18/EU) även på täkter och gruvor, trots att artikel 2.2 e i direktivet uttryckligen undantar mineralutvinning från direktivets tillämpningsområde. De flesta EU-länder, bland annat Finland, Tyskland, Frankrike och Nederländerna, har genomfört Seveso-direktivets undantag för mineralutvinning. I dessa länder omfattas täkter inte av Seveso-lagstiftningen om inte farliga ämnen lagras permanent i volymer över angivna tröskelmängder.
MÖD:s bedömning
MÖD inleder sin bedömning med att konstatera att betongstationen är placerad inom bergtäktens verksamhetsområde. Då det förekommer att betongstationen behöver utrymmas i samband med sprängning omfattas denna som huvudregel av kravet på detaljplan enligt 4 kap. 2 § första stycket 4 b) PBL.
MÖD konstaterar därefter att kommunens uppfattning om behovet av detaljplan normalt ska tillmätas stor vikt. När detaljplanekravet aktualiseras på grund av närheten till en Sevesoverksamhet anser MÖD dock att behovet av planläggning måste bedömas på ett sätt som innebär att kraven i Seveso III-direktivet får genomslag, vilket i sin tur innebär att kommunens uppfattning får mindre betydelse för frågan om detaljplan krävs eller inte. Detta är logiskt, men högst olyckligt då Sevesodirektivet, i enlighet med vad som framgår ovan, är överimplementerat i svensk rätt. Vad gäller undantaget för detaljplan anför MÖD även att det bör tillämpas med försiktighet och förutsätta att det finns ett tillräckligt underlag för att riskerna med den sökta åtgärden ska kunna bedömas inom ramen för bygglovsärendet.
I aktuellt mål menar MÖD således att det saknas utredning kring hur en olycka vid verksamheten skulle kunna inträffa, vilka följder en olycka kan få och hur riskerna för närområdet kan förebyggas. Enligt MÖD har nämnden heller inte redovisat hur den har bedömt risken för olyckor eller motiverat sitt ställningstagande till varför det är tillräckligt att pröva betongstationen genom en ansökan om bygglov. Det går därmed inte att dra slutsatsen att en olycka vid Sevesoverksamheten skulle vara riskfri för människor som vistas i betongstationen och detaljplaneprocessen bedöms, i högre grad än en bygglovsprövning, skapa förutsättningar för att säkerhetsfrågor blir grundligt utredda och prövade. Sammanfattningsvis anser MÖD därför att bygglov inte kan ges.
Reflektion
MÖD:s avgörande är relevant för ett stort antal bolag och verksamheter, då det inte är ovanligt att betongstationer, asfaltverk eller andra byggnadsverk uppförs inom områden där det bedrivs täktverksamhet som idag utgör Sevesoverksamhet.
I avgörandet understryker MÖD vikten av att det i dessa situationer, redan i samband med ansökan om bygglov för t.ex. en betongstation, ges in en utredning avseende riskerna för och konsekvenserna av en olycka i Sevesoverksamheten. Underlaget ska vara sådant att det går att dra slutsatsen att en olycka vid Sevesoverksamheten är riskfri för människorna som vistas i betongstationen. Med ett sådant underlag blir den prövning som annars sker vid detaljplaneläggning överflödig.
De slutsatser som kan dras av MÖD:s avgörande är sammanfattningsvis att det är av största vikt att en riskutredning ges in redan i samband med bygglovsansökan för det byggnadsverk som uppförs inom eller i direkt närhet till Sevesoverksamheten. Avgörandet bör dock inte tolkas som att det alltid krävs detaljplan för ett sådant byggnadsverk. Fokus från verksamhetsutövarens/bygglovssökandens sida bör således vara att riskutredningen i bygglovsprövningen är av liknande kvalitet som den som skulle ha tagits fram i en detaljplaneprocess. Med en sådan prövning av ett bygglovspliktigt byggnadsverk, saknas anledning för verksamhetsutövare/bygglovssökande att överväga eventuella bolagsstrukturella förändringar för olika verksamheter som bedrivs inom eller i direkt närhet till Sevesoverksamhet.