Sammanfattning av Rådets möte den 4 december 2014 (del 1 av 2)

Av Christine Storr (Kirchberger)

Som en uppföljning till vår sammanfattning av Rådets möte den 4 december följer här en mer utförlig beskrivning av Rådets diskussioner. Som vi berättade diskuterades huvudsakligen två frågor i Rådet: tillämpningen av förordningen på den offentliga sektorn och kapitel IX av förslaget samt one-stop-shop mekanismen. Kapitel IX handlar bl.a. om dataskydd och yttrandefriheten, uppgifter om hälsotillstånd, samt personuppgiftsbehandling i anställningsförhållanden och inom forskning.

Kapitel IX

Rådets senaste version av förslaget till dataskyddsförordning innehåller en del ändringar jämfört med både Kommissionens ursprungliga förslag och ändringarna från Europaparlamentet.

Medan Europaparlamentet har tagit bort uttrycket “behandling av personuppgifter som sker uteslutande för journalistiska ändamål eller konstnärligt eller litterärt skapande” i Artikel 80, har Rådet kvar uttrycket och även lagt till akademiskt skapande (“purposes of academic, artistic or literary expression”).

Offentlighetsprincipen som inte nämndes lika tydligt i ursprungliga förslaget från Kommissionen, lades till som Artikel 80a redan från Europaparlamentet. Rådet har nu även lagt till Artikel 80aa som berör vidareutnyttjande av offentlig information i enlighet med PSI direktivet (implementerat genom PSI lagen i Sverige).

Under den offentliga diskussionen i Rådet nämnde Slovenien, bl.a., att Artikel 80.2 borde vara bredare för att tydligare inkludera privata bloggare (se omkring minut 17:00 i videoklipp från mötet, länk nedan). Sverige underströk, bl.a., vikten av offentlighetsprincipen.

Offentliga sektorn

I vilket mån den offentliga sektorn ska omfattas av förordningen har varit omdiskuterad tidigare vid flera Rådsmöten redan 2012. Man bestämde då att frågan skulle tas upp igen när man hade nått en gemensam ståndpunkt på de flesta andra punkterna. Vid ett informellt möte i Italien godkände en majoritet av medlemsländerna en förordning som lagstiftningsmedel (i stället för ett direktiv) men man underströk samtidigt att det måste finnas tillräckligt utrymme för medlemsländerna att reglerar den offentliga sektorn.

Vid mötet tog flera länder (bl.a. Tjeckien, Österrike, Slovenien, Estland, Bulgarien, Denmark) uttryckligen upp vikten av flexibilitet och delvis att förordningen borde innehålla minimikrav i stället för en enhetlig reglering. Andra länder (bl.a. Frankrike, Grekland, Luxemburg och Portugal) underströk dock vikten av en enhetlig reglering.

I slutändan stödde de flesta länder den sista versionen av Rådsdokumentet, som ger den offentliga sektornett visst mån av flexibilitet för bl.a. ett nytt stycke 2a i Artikel 1. Europaparlamentet har dock inte föreslagt någon ändring i Artikel 1 alls, så det kan leda till en diskussion om tillämpningsområdet mellan Rådet och Parlamentet.

Senare i veckan återkommer vi med en fortsatt uppdatering från mötet. Då med en sammanfattning av diskussionerna kring one-stop-shop mekanismen.