Delphi insights: Generaladvokaten om begreppet ”anläggning” i ETS-direktivet – när utgör två verksamheter en och samma anläggning?
Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt har begärt ett förhandsavgörande från EU-domstolen om hur begreppet anläggning i ETS-direktivet ska förstås. Generaladvokaten har nu kommit med ett förslag till dom där verksamhetsutövarens roll står i fokus.
Bakgrund
Mark- och miljödomstolens begäran om förhandsavgörande inkom till EU-domstolen den 24 september 2025. Bakgrunden är att Naturvårdsverket den 6 november 2024 beslutade att återkalla ett bolags tillstånd till utsläpp av växthusgaser. Beslutet motiverades av att de sammanlagda utsläppen från verksamheterna under den relevanta femårsperioden, till mer än 95 %, hade sitt ursprung i förbränning av biomassa. Detta innebär att anläggningen undantas från ETS-direktivets tillämpningsområde. Bolaget överklagade beslutet och framförde att de verksamheter som bedrivs på fastigheten inte ska betraktas som en och samma anläggning enligt ETS-direktivet och att utsläppen från de olika verksamheterna därmed ska beräknas separat. Båda parter begärde att domstolen skulle inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen, vilket domstolen också gjorde. Begäran överlämnades till tribunalen. Den 9 september 2026 lämnade generaladvokaten sitt förslag till avgörande.
Rättsliga utgångspunkter
ETS-direktivet inrättar EU:s utsläppshandelssystem. Sedan den 1 januari 2005 ska verksamhetsutövare med anläggningar som anges i bilaga I till direktivet ha ett tillstånd för utsläpp av växthusgaser enligt artiklarna 4 och 5 i ETS-direktivet, om inte något av de angivna undantagen är tillämpliga.
Begreppet anläggning definieras i ETS-direktivet som ”en fast, teknisk enhet där en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I bedrivs, liksom all annan därmed direkt förknippad verksamhet, som tekniskt sett är knuten till de verksamheter som bedrivs på platsen och som kan påverka utsläpp och föroreningar.”
Generaladvokatens förslag till avgörande
Generaladvokaten hade att ta ställning till om två verksamheter som båda anges i bilaga I, ligger på samma plats och är tekniskt anknutna till varandra kunde anses utgöra en anläggning enligt ETS-direktivet, trots att verksamheterna bedrivs av två olika bolag och det ena bolaget äger 70 % av det andra.
Generaladvokaten börjar med att konstatera att det för att två verksamheter ska kunna anses utgöra en anläggning krävs att de är tekniskt anknutna till varandra, även om det inte är nödvändigt att verksamheterna bedrivs för gemensam produktion. Kravet på tekniskt samband ska dock tolkas mer flexibelt när båda verksamheterna anges i bilaga I än när det är fråga om annan direkt förknippad verksamhet. Det kan exempelvis vara fråga om överföring av ett energiöverskott eller överföring av en annan vara för användning i den anknutna verksamheten.
Vidare konstaterar generaladvokaten att verksamheterna ska bedrivas på samma plats för att det ska röra sig om en och samma anläggning. I det nu aktuella målet är det dock ostridigt att verksamheterna bedrivs på samma plats.
Det som blir avgörande i generaladvokatens bedömning är därmed vem som är verksamhetsutövare. Det framgår av definitionen av verksamhetsutövare i ETS-direktivet att en verksamhetsutövare är den som driver eller har ett bestämmande inflytande över en anläggning eller, där detta föreskrivs i nationell lagstiftning, den som har givits rätten att fatta avgörande ekonomiska beslut med avseende på anläggningens tekniska funktionssätt. Enligt generaladvokaten innebär det faktum att ett bolag är majoritetsägare i ett annat bolag inte i sig att det ägande bolaget är verksamhetsutövare för det delägda bolagets anläggning. Generaladvokaten framhåller att unionslagstiftaren har ansett att verksamhetsutövaren ska vara i stånd att övervaka och rapportera utsläppen från den verksamhet som verksamhetsutövaren bedriver. Enligt generaladvokatens tolkning kan en anläggning endast ha en verksamhetsutövare. Generaladvokaten konstaterar därmed att det inte är det tekniska sambandet mellan olika verksamheter som avgör om verksamheterna tillhör en anläggning, utan verksamhetsutövarens bestämmande inflytande.
Analys
Inledningsvis ska det betonas att generaladvokatens förslag till avgörande är just ett förslag. EU-domstolens förhandsavgörande kommer att ligga till grund för mark- och miljödomstolens kommande dom i målet vid Nacka tingsrätt. Med det sagt finns det ändå intressanta punkter att analysera utifrån generaladvokatens resonemang.
Om EU-domstolen gör samma bedömning som generaladvokaten blir det centralt för prövningen av Naturvårdsverkets återkallande om de aktuella verksamheterna anses ha samma verksamhetsutövare. Verksamheter som båda anges i bilaga I, bedrivs på samma plats och är tekniskt anknutna till varandra ska enligt denna tolkning endast ses som en och samma anläggning om verksamheterna har samma verksamhetsutövare. Att det bolag som bedriver den ena verksamheten är majoritetsägare i det bolag som bedriver den andra innebär därmed inte automatiskt att det är fråga om en och samma verksamhetsutövare. Det avgörande är vem som faktiskt har ett bestämmande inflytande över verksamheten. EU-domstolens kommande förhandsavgörande kan därför – sammanfattningsvis – få betydelse för hur tillstånd enligt ETS-direktivet kommer att meddelas framöver och därmed hur bolag väljer att organisera sin verksamhet.