Delphi insights: Förslag till ny förordning om invasiva främmande arter

Regeringen föreslår att det införs en ny förordning om invasiva främmande arter som ersätter gällande förordning. Den nationella förordningen kompletterar EU:s förordning om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter som började gälla 2015. Den nya förordningen ska innehålla en bilaga med en nationell förteckning över invasiva främmande arter av betydelse för Sverige. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är ansvariga myndigheter att peka ut arter som ska tas upp på den nationella förteckningen. Bland annat föreslås redan nu att blomsterlupin, vresros och parkslide omfattas av förbud mot att tillåtas reproducera sig eller växa. Överträdelser mot förbuden är förenat med straffansvar. Regeringen föreslår även att privata fastighetsägare och företag omfattas av vissa lättnader från förbuden som gäller för arter på den nationella förteckningen. Den nya förordningen lämnas nu på remiss och föreslås träda i kraft 1 januari 2026.

Skydd mot utbredning och skador från invasiva främmande arter

För att skydda miljön och samhället mot utbredningen och skadorna som invasiva främmande arter förorsakar har EU meddelat en särskild förordning. EU-förordning nr 1143/2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter gäller sedan den 1 januari 2015. Syftet är att förebygga, minimera och mildra de negativa effekterna av biologisk mångfald av såväl avsiktlig som oavsiktlig introduktion och spridning av invasiva främmande arter inom unionen. Det är förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på förordningens tillhörande unionsförteckning över invasiva främmande arter. Det är inte heller tillåtet att låta dessa arter växa eller reproducera sig. Förbuden gäller alla och envar. Det innebär att enskilda, företag, myndigheter och andra organisationer är skyldiga att följa förbuden.

I Sverige kompletteras EU-förordningen med bestämmelser i 8 och 29 kap. miljöbalken, den svenska förordningen om invasiva främmande arter (2018:1939) och miljötillsynsförordningen (2011:13). Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet hanterar en invasiv främmande art som beskrivs i EU-förordningen, det vill säga förbudsbestämmelserna, kan göra sig skydlig till brottet otillåten hantering av en invasiv främmande art.

Framtagande av en nationell förteckning

Regeringen lämnade den 16 maj 2025 ett förslag till ny förordning om invasiva främmande arter. Den nya förordningen ersätter den äldre nationella förordningen. Den ska i likhet med sin föregångare komplettera EU:s förordning. I den nationella förteckningen föreslås bland annat blomsterlupin, vresros och parkslide att ingå.

Enskildas ansvar för att bekämpa invasiva främmande arter

Arter som är upptagna på den nationella förteckningen får bland annat inte tillåtas att reproducera sig eller växa. Förbuden gäller, i likhet med EU-förordningen, alla och envar. Regeringen har efter inkomna synpunkter på tidigare remitterat förslag till nationell förteckning funnit att förbudet om att tillåta reproduktion av befintliga bestånd och förekomster endast gäller för en statlig myndighet, kommun eller region som äger eller innehar särskild rätt till en fastighet. Privatpersoner och företag omfattas alltså inte av skyldigheten att åtgärda befintliga bestånd och förekomster. Dessa aktörer omfattas däremot av övriga förbud såsom införsel, odling, transport eller utsläpp av arter i miljön. Staten kan, beroende på resurser och prioriteringar, i enskilda fall ta ansvar för bekämpning av arter på privata fastigheter.

Utrotnings- och handlingsåtgärder kan vidtas

Den nya förordningen innehåller bestämmelser om olika myndigheters ansvar. Bland annat får länsstyrelsen besluta om utrotningsåtgärder för arter som är upptagna på den nationella förteckningen. Vid tidig upptäckt av introduktion eller förekomst av dessa arter, eller arter som omfattas av andra åtgärder, ska utrotningsåtgärder vidtas skyndsamt. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ska inom sina ansvarsområden identifiera vilka av de arter som är upptagna på unionsförteckningen som har stor spridning i Sverige och därmed ska omfattas av hanteringsåtgärder. Nämnda myndigheter ska även identifiera vilka av de arter som är upptagna på den nationella förteckningen som, i hela eller delar av landet, inte är möjliga att utrota och som därmed ska omfattas av hanteringsåtgärder. Havs-och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket får inom sina ansvarsområden meddela ytterligare föreskrifter om metoder för att utrota invasiva främmande arter.

Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen. Länsstyrelsen får, i samband med tillsyn, omhänderta och hålla kvar en art som är upptagen på unionsförteckningen eller den nationella förteckningen.

Införandet av en nationell förteckning över invasiva främmande arter och den reglering som förteckningen omgärdas av förväntas, enligt regeringen, leda till att spridningen av de utpekade arterna minskar och därmed ha positiva effekter för den biologiska mångfalden. De lättnader som gäller för enskilda att bekämpa befintliga bestånd och förekomster kan antas medföra att spridningen inte hindras i samma utsträckning. Förbuden mot att släppa ut arter i miljön kvarstår emellertid, vilket innebär att enskilda omfattas av skydligheten att sprida arterna.

Har ni frågor kopplat till regleringen om invasiva främmande arter och vad den kan innebära för din verksamhet? Då är ni varmt välkomna att kontakta oss på Delphi!