Delphi insights: Konsult eller anställd – en ständigt aktuell fråga
En återkommande fråga inom arbetsrätten är risken för omklassificering av konsultavtal till anställningsavtal. På senare tid har frågan främst aktualiserats i relation till plattformsarbete och vi har tidigare skrivit en artikel om EU:s förslag på direktiv för att stärka villkoren för plattformsarbete. Frågan aktualiseras dock jämt och ständigt i vår rådgivningsverksamhet även inom andra branscher, både vid exempelvis upprättandet av konsultavtal och granskningar av konsultavtal i samband med potentiella företagsförvärv.
En omklassificering av ett konsultavtal till ett anställningsavtal får såväl arbetsrättsliga som skatterättsliga konsekvenser. Rent arbetsrättsligt innebär en omklassificering att den eller de enskilda personer som utför konsultuppdraget får ett arbetsrättsligt skydd vid exempelvis en uppsägningssituation och att personerna i fråga blir berättigade till andra anställningsförmåner såsom betald semester, tjänstepension och friskvårdsbidrag. Skatterättsligt innebär det primärt en risk för bolaget som hyrt in konsulterna att behöva betala arbetsgivaravgifter och skattetillägg retroaktivt.
Vid en bedömning av om ett konsultavtal i realiteten är ett anställningsavtal tas hänsyn till bland annat om förhållandet mellan parterna är av mer varaktig karaktär, om den arbetspresterande parten är förhindrad att samtidigt utföra liknande arbete av betydelse åt någon annan, vilket bolag som har ledning och kontroll över arbetet, vilket bolags maskiner och redskap som används i arbetet och om den arbetspresterande parten i ett ekonomiskt och socialt hänseende är jämställd med en arbetstagare.
Under förra veckan, den 25 januari 2024, meddelade Kammarrätten i Jönköping en dom på det här temat efter att Skatteverket beslutat att påföra arbetsgivaravgifter och skattetillägg mot ett bolag som hyrt in chaufförer genom ett annat bolag. Skatteverket anförde bland annat att bemanningsavtalet mellan de två bolagen inte var upprättat mellan två självständiga parter då konsultbolagets omsättning uteslutande kom från bolaget. Därtill har lönerna till chaufförerna betalats ut först efter att bolaget betalat konsultbolaget och bolaget har stått för chaufförernas resekostnader, arbetskläder, mobiltelefoner och boende. Mot bakgrund av dessa omständigheter ansåg alltså Skatteverket att chaufförerna i realiteten är anställda av bolaget och inte konsultbolaget. Förvaltningsrätten i Växjö, och senare även Kammarrätten i Jönköping, delade Skatteverkets bedömning att chaufförerna var att betrakta som anställda av bolaget och bolaget ålades därigenom att betala arbetsgivaravgifter och skattetillägg retroaktivt för åren 2016 – 2018.
Det aktuella fallet belyser främst de skatterättsliga konsekvenserna av en omklassificering av ett konsultavtal till anställningsavtal och berörde även frågor om dubbelbeskattning som vi inte kommer gå in på här. Samtidigt visar också fallet på vikten av att upprätta konsultavtal med villkor som inte liknar ett anställningsförhållande, samt att det är de faktiska omständigheterna som i slutändan blir avgörande för bedömningen och inte konsultavtalet i sig.
Om ni har några funderingar är ni varmt välkomna att kontakta Delphis arbetsrättsteam.