Delphi insights: Ny vägledning för täktverksamhet

Naturvårdsverket har den 13 januari publicerat en uppdaterad täktvägledning som ska ersätta täkthandboken från 2003. I täktvägledningen finns bland annat svar på olika typer av tillsyns- och prövningsfrågor, vad som krävs för tillstånd för en täktverksamhet och hur en ekologisk efterbehandling av olika typer av täkter kan utföras.

Vägledningens syfte och omfattning

Vägledningen ska bidra till en mer effektiv, rättssäker och enhetlig tillståndsprövning och tillsyn av täktverksamheter. Omfattningen är främst täktverksamheter som rör miljöfarlig verksamhet. I viss mån hanteras även vattenverksamhet samt följdverksamheter. Vägledningen riktar sig främst till tillsynsmyndigheter, men även till prövningsmyndigheter och verksamhetsutövare.

Prövningens centrala utgångspunkter

Den uppdaterade vägledningen belyser flera centrala utgångspunkter i tillståndsprövningen. Exempelvis lokaliseringsprincipen i 2 kap. 6 § miljöbalken där det anges att om lokaliseringen är olämplig med hänsyn till bostäder, dricksvatten, artskydd eller liknande kan ansökan komma att avslås. Vidare inkluderar lokaliseringsbedömningen även att visa behovet av det utbrutna materialet. I behovsbedömningen bör, enligt Naturvårdsverket, hänsyn tas till bland annat materialets egenskaper och användningsområde, cirkulär masshantering samt regionala materialförsörjningsplaner.

Andra centrala utgångspunkter är miljökvalitetsnormer för yt- och grundvatten som ofta aktualiseras för täktverksamheter. Beaktande av sådana miljökvalitetsnormer gäller under verksamhetstiden och kan behöva följas upp inom ramen för verksamhetens kontrollprogram. Vidare kan tillståndsprövningen aktualisera särskild prövning eller dispens från områdesskydd såsom naturreservat, strandskydd, vattenskyddsområden och Natura 2000-områden. Naturvårdsverket vägleder även för tolkning av artskyddsreglerna som rör fåglar, djur och växter samt nationellt fridlysta arter.

Vägen till tillstånd och miljöpåverkan från täkter

Naturvårdsverket har i vägledningen beskrivit såväl vägen till ett täkttillstånd som tillståndets innehåll. Tillstånd förutsätter ställande av betryggande ekonomisk säkerhet, vilket kan ske successivt så länge säkerheten vid varje tillfälle motsvarar kostnaden för efterbehandling. Vidare bör verkställighetsförordnanden föregås av en prövning i det enskilda fallet där risken för skador på naturmiljön ska vägas mot skälen för ett verkställighetsförordnande. Naturvårdsverket lyfter även fram förutsättningarna för en giltighetsförlängning av ett befintligt tillstånd.

Typisk miljöpåverkan från täkter omfattar markingrepp, buller, vibrationer, damning och hydrologisk påverkan, vilket hanteras genom villkor om grundvatten, rening och utsläpp till vatten. I vägledningen beskrivs även efterbehandlingens funktion och exempel på vad en efterbehandlingsplan kan innehålla. Vägledningen förordar ekologisk efterbehandling som gynnar biologisk mångfald, exempelvis genom skapande av småvatten, grunda våtmarker och solbelysta slänter. Till vägledningen bifogas en checklista för vad en tillståndsansökan för täktverksamhet, enligt Naturvårdsverket, bör innehålla.

Nyheter i korthet

Sammantaget har Naturvårdsverket uppdaterat sin täktvägledning på flera punkter och den är mer omfattande än tidigare version från 2003. Exempelvis får behovsprövning, artskydd och efterbehandling ett större utrymme och då med utgångspunkt i förändringar som skett i författning och praxis. Likaså har frågor kring avfall, cirkulär masshantering och materialförsörjning hanterats mer utförligt i den nya vägledningen vilket speglar rättsutvecklingen som skett sedan 2003.

Om ni har frågor kring vägledningen och hur den kan komma att påverka er täktverksamhet är ni välkomna att kontakta oss på Delphi!